Första kärleken

Du var bara där, som om du precis fallit ner från stjärnhimlen. Mitt på Gågatan, log.
Det går inte att förklara… du var lika vacker som jag hade tänkt mig men ändå kände jag en avsky. Det gick inte att förlåta dig, förlåt. Du närma mig med försiktiga steg.
- Hej
Jag snegla upp och möttes av dina gröna ögon.
- Hello

Vi stod där och bara stirra, nej inte stirra. Granska varandra från topp till tå. Utan att säga något visste nog båda att du var förlåten.

Vi gick hem till dig, din lägenhet borta vid Vattenpalatset. Lägenheten var ganska stökig men mysig. Och det lukta dig där inne, överallt.

Vi tog av oss skorna och jag skulle precis börja ta av mig jackan. Då jag märkte att du mumla något, jag snegla upp. Vi möttes på mitten som vi alltid har gjort, dina läppar var mjuka och varma.

- Får jag behålla dig?
Jag viskar i ditt öra att frågetecknet var onödigt. Jag är redan din.